Jaha, då är jag tillbaka igen.

Provade ju att blogga för någon månad sen men det gick ju inte så bra.

Jag tänkte att jag testar igen. ;-)

Min blogg kommer ju att bestå ganska mycket om tankar och känslor om livet m.m

Jag har ju en stor övervikt att tampas med. Det är inte "bara att gå ner" som så många i m in omgivning

påstsår. Det ligger ju så otroligt mycket känslor bakom denna fasad som jag tror att ingen kan förstå.

Jag har nog inte pratat med så många om detta....

Därför kan det nog vara skönt att kunna skriva av mig i denna blogg.

Tänkte att det räcker ju med att skriva vanlig dagbok, men efter mycket funderingar så är detta nog så mycket bättre då det kanske finns några vänliga själar där ute som kanske vill peppa mig med några kommentarer på min viktresa...

Vill börja med att berätta om mitt liv lite snabbt.

Jag växte upp i en vanlig förort i Dalarna. Överviktigt har jag varit i hela mitt liv.

När jag var 3 år så fick min mamma dignos MS. På den tiden så fanns det inte så jättemycket läkare kunde göra förutom att ge en massa olika medicin. Sjukdomen slog till hårt på min kära mamma och hon blev förlamad från brösten och neråt.

Hon bodde 2 veckor på sjukhus och 2 veckor hemma varje månad. Pappa varoch hälsade på henne varje dag. Som tur var hade jag en halvsyster som var 3 år äldre än mig som blev som min "mamma" när jag växte upp.

Men hur som helst så hela min skoltid så blev jag mobbad varje dag angående min vikt.

Fast barn kan ju vara väldigt elaka så de nöjde sig inte med att bara kommentera min vikt utan även att min mor satt i rullstol och att min pappa var ju som min morfar. (pappa var gammal när de fick mig,62 år)

Allt detta tog väldigt hårt på mig.......

Den dagen när jag gick ut 9;an var den lyckligaste dagen i mitt liv. Det var som en stor sten släppte från min mage.

Många gånger har det varit svårt i mitt vuxna liv att veta hur jag ska bete mig eller hur jag ska vara i vissa situationer då jag inte hade en mamma som har uppfostrat mig. Pappa fanns ju alltid där men ändå var han inte där om ni förstår hur jag menar. ;-p

(mamma gick bort -97, 50 år gammal till följd av  sjukdommen, pappa gick bort -02, 89 år).

Jag träffade min man Benny när jag var 17 år. Allt gick fort när vi träffades....

3 veckor efter att vi hade träffats så förlovade vi oss, efter 6 månader gifte vi oss. Några dagar från våran 1 års dag då vi hade träffats så fick vi våran dotter Mia.;-)

Det är snart 20 år sedan........

Hur som helst så kämpar jag med min vikt som är ca 50 kilo för mycket. Jag vet att jag måste göra något åt detta om jag vill bli gammal och grå ;-p

Men jag har varit sjuk till och från ett tag nu. Har feber var och varannan dag. Kramper i magen osv.

Så jag beställde en tid hos läkaren och blev först sjukskriven i 2 veckor pga stress på jobbet. Hon funderar även på om jag har fått IBS...

Sen väntar på remiss till mammografin då det finns en knöl som läkaren var osäker på.

En ytterliggare remiss väntas till hudmottagningen då jag har en leverfläck som är ojämn i färg och from.

Idag har jag varit och tagit prover för sköldkörteln och bukspottskörteln...

Nu känner jag mig bara väldigt nervös för allting. Nu är det inte bara denna jävla övervikt att fundera på.

Oj, så långt och tråkigt det blev. Ursäkta att det bara blev en massa klagomål och "tycka synd om mig själv inlägg".

Det blir nog bättre nästa gång hoppas jag.

Ha en underbar dag därute ;-)

Kramiz Marina