marinamargaretha

Direktlänk till inlägg 6 mars 2012

Tillbaka

Av marinamargaretha - 6 mars 2012 10:20

Jaha, då är jag tillbaka igen.

Provade ju att blogga för någon månad sen men det gick ju inte så bra.

Jag tänkte att jag testar igen. ;-)

Min blogg kommer ju att bestå ganska mycket om tankar och känslor om livet m.m

Jag har ju en stor övervikt att tampas med. Det är inte "bara att gå ner" som så många i m in omgivning

påstsår. Det ligger ju så otroligt mycket känslor bakom denna fasad som jag tror att ingen kan förstå.

Jag har nog inte pratat med så många om detta....

Därför kan det nog vara skönt att kunna skriva av mig i denna blogg.

Tänkte att det räcker ju med att skriva vanlig dagbok, men efter mycket funderingar så är detta nog så mycket bättre då det kanske finns några vänliga själar där ute som kanske vill peppa mig med några kommentarer på min viktresa...

 

Vill börja med att berätta om mitt liv lite snabbt.

Jag växte upp i en vanlig förort i Dalarna. Överviktigt har jag varit i hela mitt liv.

När jag var 3 år så fick min mamma dignos MS. På den tiden så fanns det inte så jättemycket läkare kunde göra förutom att ge en massa olika medicin. Sjukdomen slog till hårt på min kära mamma och hon blev förlamad från brösten och neråt.

Hon bodde 2 veckor på sjukhus och 2 veckor hemma varje månad. Pappa varoch hälsade på henne varje dag. Som tur var hade jag en halvsyster som var 3 år äldre än mig som blev som min "mamma" när jag växte upp.

 

Men hur som helst så hela min skoltid så blev jag mobbad varje dag angående min vikt.

Fast barn kan ju vara väldigt elaka så de nöjde sig inte med att bara kommentera min vikt utan även att min mor satt i rullstol och att min pappa var ju som min morfar. (pappa var gammal när de fick mig,62 år)

Allt detta tog väldigt hårt på mig.......

Den dagen när jag gick ut 9;an var den lyckligaste dagen i mitt liv. Det var som en stor sten släppte från min mage.

Många gånger har det varit svårt i mitt vuxna liv att veta hur jag ska bete mig eller hur jag ska vara i vissa situationer då jag inte hade en mamma som har uppfostrat mig. Pappa fanns ju alltid där men ändå var han inte där om ni förstår hur jag menar. ;-p

(mamma gick bort -97, 50 år gammal till följd av  sjukdommen, pappa gick bort -02, 89 år).

 

Jag träffade min man Benny när jag var 17 år. Allt gick fort när vi träffades....

3 veckor efter att vi hade träffats så förlovade vi oss, efter 6 månader gifte vi oss. Några dagar från våran 1 års dag då vi hade träffats så fick vi våran dotter Mia.;-)

Det är snart 20 år sedan........

 

Hur som helst så kämpar jag med min vikt som är ca 50 kilo för mycket. Jag vet att jag måste göra något åt detta om jag vill bli gammal och grå ;-p

Men jag har varit sjuk till och från ett tag nu. Har feber var och varannan dag. Kramper i magen osv.

Så jag beställde en tid hos läkaren och blev först sjukskriven i 2 veckor pga stress på jobbet. Hon funderar även på om jag har fått IBS...

Sen väntar på remiss till mammografin då det finns en knöl som läkaren var osäker på.

En ytterliggare remiss väntas till hudmottagningen då jag har en leverfläck som är ojämn i färg och from.

Idag har jag varit och tagit prover för sköldkörteln och bukspottskörteln...

Nu känner jag mig bara väldigt nervös för allting. Nu är det inte bara denna jävla övervikt att fundera på.

 

Oj, så långt och tråkigt det blev. Ursäkta att det bara blev en massa klagomål och "tycka synd om mig själv inlägg".

Det blir nog bättre nästa gång hoppas jag.

Ha en underbar dag därute ;-)

Kramiz Marina

 

 
ANNONS
 
Nina

Nina

6 mars 2012 12:01

Jadu, hade det varit att "bara gå ner" så hade det inte funnits några överviktiga i världen! Har du funderat på operation? För har du haft problem med vikten hela ditt liv, så behöver du nog lite hjälp..

Fast just nu förstår jag att du har annat i tankarna.. Vi får hoppas att oron är obefogad. Du har ju iaf sökt för det, så det kollas upp ordentligt. Klokt av dig!

Kramar om!
Nina

http://nina-livetistort.blogspot.com

 
Ingen bild

:

6 mars 2012 12:02

HejjaHejja!
Känner igen mig i att börja blogga men sedan strunta idet. Men jag har också tagit tag i det hela nu och det känns väldigt bra. Att kunna gå tillbaka och se vad man har gjort är härligt. Jag har även en rätt stor övervikt som jag vill bli av med. Kanske vi kan peppa varann? Här är min gånerivikt blogg iaf: www.epicfitness.bloggplatsen.se

Kram :)

 
Mia

Mia

6 mars 2012 12:31

Men visst är det så att det bara är att gå ner... Eller hur!!! Jag har inte så mycket egentligen att gå ner (10 kg) men vet att det inte är så lätt.. jag vet hur jag skall göra, men så kommer någon i huvudet som jobbar emot min egentliga vilja och så har jag stoppat i mig det där som jag inte skall äta.. =( Och visst är det som du skriver en massa andra saker inblandat som tex känslor..

Jag har iaf tvingat på mig att börja träna lite och promenera.. jag älskar ju det egentligen men jag gillar ju att sitta hemma i soffan med.. Så det rådet ger jag dig att ut och gå, behöver inte vara så långt i början men öka sedan när du känner att du orkar det..

Vilken uppväxt du har haft =( Lite retad blev ju jag med för min vikt då jag med alltid har varit rund, men jag har oxå alltid varit den som kunnat svara för mig så för det mesta så klarade jag mig genom min styrka där.. Men du hade ju inte "bara" din övervikt utan allt med din mor och far med.. Barn kan vara så himla grymma och elaka och vet inte hur illa det kan ta och få en annan människa att må dåligt..

Jag hoppas nu att alla svar på prover blir positiva,,
Jag fick göra om min mammografi med pga knöl men det visade sig vara en ärrbildning då så jag hoppas att din är falsklarm med..

Massor av kramar
Mia

http://nattmia.blogspot.com

 
Ingen bild

Rosis

6 mars 2012 15:54

Hej!

Tack för att du lät mig få läsa din blogg och tankar kring det som varit och det som händer i ditt liv just nu. Jag tycker du är väldigt modig som låter oss andra ta del utav ditt liv. :-)

Jag var ju med i din barndom och såg mycket av det som skedde då. Det var en tuff tid. Jag är så glad över att få vara din vän och stolt över dig, hur du vänt på ditt liv och är så stark, trots allt som hänt dig i livet.

Hoppas proverna ger dig svaret att din kropp är frisk.
Jag ska tänka på dig.

Varma kramar till dig och familjen!

 
Ingen bild

Karin

6 mars 2012 16:25

Tack för att jag fick läsa ditt blogginlägg. Goda tankar!

 
Susanne D

Susanne D

6 mars 2012 18:06

Hej Marina!
Jag har också nyss börjat blogga, förstår hur du tänker. Det är lätt hänt att det inte blir nåt. Man tappar intresset.
Det är bra att skriva av sig om sina tankar och vardagshändelser. Det kan vara svårt att få trogna läsare i längden så ge inte upp om kommentarerna sinar. Gör det här för din egen skull.
Du verkar inte ha haft det lätt i livet min vän. Just nu har du annat att oroa dig för i stället fö vikten. Jag hoppas att dina provsvar är positiva och att du kan få hjälp med dina problem. Det tar mycket energi att gå och oroa sig. Jag hoppas att du får bra stöd av din man och din dotter. När du mår tillräckligt bra kan du ta tag i vikten. Det är svårt att ta tag i detta själv. Det finns viktgrupper där du kan få hjälp med kostråd och träning. Sök dig till en sådan.
Kom i håg att du är den viktigaste personen i ditt liv Marina.

Vi höres!
Kram Susanne

http://tadansomdenkommer.blogspot.com

 
Den unika

Den unika

6 mars 2012 18:21

Det var mycket på en gång, men nog kan det vara skönt att "skriva av sig" ibland. Visst kan barn vara elaka och att mobba är bara DUMT. Kan inte direkt påstå att jag är "överviktig" och rätt så lång är jag ju också men har gått ner drygt 5 kg. sedan före jul i alla fall, riktigt nöjd med det. Vill nå en "trivselvikt". Lycka till med allt som Du vill lyckas med!

http://himlahavet.bloggplatsen.se

 
Elin!

Elin!

6 mars 2012 18:37

Gud vilken kämpe du är! Tråkigt dedär med dina föräldrar. Jag hoppas att allting blir som de ska till slut!Kramar en 10-årig flicka:)

http://www.bergsten.bloggplatsen.se

 
Ingen bild

Marie-Emilly

6 mars 2012 19:43

Ungar kan vara så elaka mot varandra, det är sorligt för det ger så mycket efteråt i många år. Idag hade de som retade dig skämts om du berättade din livshistoria, men nu är vi i nuet och kan inte dra tillbaka klockan och måste acceptera det som har varit.
Fast jag vet, det gör ont, men låt de inte nå dig nu när du kommit bort från dom - dom är inte värda mer av din energi eller dina tårar.

Fokus på nuet!
Förstår att du har det jobbigt nu när du väntar på svar, men försök promenera för att sortera tankarna och få lite motion.

Trots allt negativt så lyser en positiv tjej igenom i texten och en modig en också. Jag tänker följa din viktresa.

Kram Marie-Emilly

 
jeannette

jeannette

6 mars 2012 22:30

Hej
Vilken fin blogg. Och klart jag vill följa dig med din blogg. Jag har aldrig haft massa kilo att gå ner, bara 2-3 kg ( men det är inte bara någon måste klistrat fast dem ). Det har varit träningen som är mitt stora problem, för innerst inne tycker jag det är så jäkla tråkigt :( men jag tränar och kämpar på. Jag önskade jag kunde hjälpa dig, men jag tror man måste ändra lite livstil för att göra en stor förändring på många kilo. Du har ju inte heller haft en rolig uppväxt det sätter ju också sina spår. Hoppas nu allt är bra med alla prover och så. Sen får vi väl peppa dig så gott vi kan. Massor av Kramar från mig

http://jeannette.rojnert.se

 
Isabella

Isabella

7 mars 2012 08:31

Hej Marina.
Tack för att du vill följas åt.:)
Blir riktigt rörd av det du skriver! Vilket förflutet...... Jag vet också hur det är att vara mobbad!!:( Alltid blivit mobbad för min övervikt, min bakgrund, glasögon osv. Även misshandlad.

Beklagar det som hänt dig, verkligen!!

Jag har själv även erfarenheter av prover på sköldkörteln, väntan på svaren e f*n inte roligt!:(

Jag pratar gärna mer med dig.:)

Du kan även nå mig på min mail; bellie_@live.com

Kramar!

http://bessii.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av marinamargaretha - 26 februari 2014 19:08

Hej på er! Ja, nu har det gått ett tag igen. Har inte haft nån lust eller ork att skriva på ett tag. Egentligen har jag ingen ork nu heller men vi gör ett försök. Jag är så otroligt trött denna vecka då det är storstädning som står på arbetssch...

Av marinamargaretha - 12 februari 2014 10:56

Hej på er! Ja nu har det gått ett tag sedan sist, men jag har legat sjuk sedan förra fredagen med feber och halsont bla. Men nu känner jag att jag inte orkar vara hemma mer så imorgon blir det att åka och jobba igen.   Vad har hänt då? Ja, ...

Av marinamargaretha - 3 februari 2014 17:41

Hej på er!   Ja, då var det måndag igen. Fast jag måste säga att den har gått fort. Skönt! Dagen började lagom roligt när man kom till jobbet och upptäckte att korridoren var alldeles fullplottrad med svarta streck! Inte roligt kan jag säga. ...

Av marinamargaretha - 31 januari 2014 14:25

Hej på er. Äntligen fredag! Ja, jag säger det fast jag har varit ledig idag.    Idag har jag varit till Borlänge sjukhus på röntgen av ländryggen. Det gick snabbt och svar kommer om en vecka. Jag var ju till sjukgymnasten förut och hon sa att...

Av marinamargaretha - 27 januari 2014 08:55

Hej. Förvirrad ja. Det är det minsta man kan säga att jag är. Ni vet min situation sen tidigare. Jag har upptäckt att hon som är gruppledare är bara så där snäsig och så då hon har någon med sig. Som att hon måste visa att det är hon som bestämmer....

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se