Nina

6 mars 2012 12:01

Jadu, hade det varit att "bara gå ner" så hade det inte funnits några överviktiga i världen! Har du funderat på operation? För har du haft problem med vikten hela ditt liv, så behöver du nog lite hjälp..

Fast just nu förstår jag att du har annat i tankarna.. Vi får hoppas att oron är obefogad. Du har ju iaf sökt för det, så det kollas upp ordentligt. Klokt av dig!

Kramar om!
Nina

:

6 mars 2012 12:02

HejjaHejja!
Känner igen mig i att börja blogga men sedan strunta idet. Men jag har också tagit tag i det hela nu och det känns väldigt bra. Att kunna gå tillbaka och se vad man har gjort är härligt. Jag har även en rätt stor övervikt som jag vill bli av med. Kanske vi kan peppa varann? Här är min gånerivikt blogg iaf: www.epicfitness.bloggplatsen.se

Kram :)

Mia

6 mars 2012 12:31

Men visst är det så att det bara är att gå ner... Eller hur!!! Jag har inte så mycket egentligen att gå ner (10 kg) men vet att det inte är så lätt.. jag vet hur jag skall göra, men så kommer någon i huvudet som jobbar emot min egentliga vilja och så har jag stoppat i mig det där som jag inte skall äta.. =( Och visst är det som du skriver en massa andra saker inblandat som tex känslor..

Jag har iaf tvingat på mig att börja träna lite och promenera.. jag älskar ju det egentligen men jag gillar ju att sitta hemma i soffan med.. Så det rådet ger jag dig att ut och gå, behöver inte vara så långt i början men öka sedan när du känner att du orkar det..

Vilken uppväxt du har haft =( Lite retad blev ju jag med för min vikt då jag med alltid har varit rund, men jag har oxå alltid varit den som kunnat svara för mig så för det mesta så klarade jag mig genom min styrka där.. Men du hade ju inte "bara" din övervikt utan allt med din mor och far med.. Barn kan vara så himla grymma och elaka och vet inte hur illa det kan ta och få en annan människa att må dåligt..

Jag hoppas nu att alla svar på prover blir positiva,,
Jag fick göra om min mammografi med pga knöl men det visade sig vara en ärrbildning då så jag hoppas att din är falsklarm med..

Massor av kramar
Mia

Rosis

6 mars 2012 15:54

Hej!

Tack för att du lät mig få läsa din blogg och tankar kring det som varit och det som händer i ditt liv just nu. Jag tycker du är väldigt modig som låter oss andra ta del utav ditt liv. :-)

Jag var ju med i din barndom och såg mycket av det som skedde då. Det var en tuff tid. Jag är så glad över att få vara din vän och stolt över dig, hur du vänt på ditt liv och är så stark, trots allt som hänt dig i livet.

Hoppas proverna ger dig svaret att din kropp är frisk.
Jag ska tänka på dig.

Varma kramar till dig och familjen!

Karin

6 mars 2012 16:25

Tack för att jag fick läsa ditt blogginlägg. Goda tankar!

Susanne D

6 mars 2012 18:06

Hej Marina!
Jag har också nyss börjat blogga, förstår hur du tänker. Det är lätt hänt att det inte blir nåt. Man tappar intresset.
Det är bra att skriva av sig om sina tankar och vardagshändelser. Det kan vara svårt att få trogna läsare i längden så ge inte upp om kommentarerna sinar. Gör det här för din egen skull.
Du verkar inte ha haft det lätt i livet min vän. Just nu har du annat att oroa dig för i stället fö vikten. Jag hoppas att dina provsvar är positiva och att du kan få hjälp med dina problem. Det tar mycket energi att gå och oroa sig. Jag hoppas att du får bra stöd av din man och din dotter. När du mår tillräckligt bra kan du ta tag i vikten. Det är svårt att ta tag i detta själv. Det finns viktgrupper där du kan få hjälp med kostråd och träning. Sök dig till en sådan.
Kom i håg att du är den viktigaste personen i ditt liv Marina.

Vi höres!
Kram Susanne

Den unika

6 mars 2012 18:21

Det var mycket på en gång, men nog kan det vara skönt att "skriva av sig" ibland. Visst kan barn vara elaka och att mobba är bara DUMT. Kan inte direkt påstå att jag är "överviktig" och rätt så lång är jag ju också men har gått ner drygt 5 kg. sedan före jul i alla fall, riktigt nöjd med det. Vill nå en "trivselvikt". Lycka till med allt som Du vill lyckas med!

Elin!

6 mars 2012 18:37

Gud vilken kämpe du är! Tråkigt dedär med dina föräldrar. Jag hoppas att allting blir som de ska till slut!Kramar en 10-årig flicka:)

Marie-Emilly

6 mars 2012 19:43

Ungar kan vara så elaka mot varandra, det är sorligt för det ger så mycket efteråt i många år. Idag hade de som retade dig skämts om du berättade din livshistoria, men nu är vi i nuet och kan inte dra tillbaka klockan och måste acceptera det som har varit.
Fast jag vet, det gör ont, men låt de inte nå dig nu när du kommit bort från dom - dom är inte värda mer av din energi eller dina tårar.

Fokus på nuet!
Förstår att du har det jobbigt nu när du väntar på svar, men försök promenera för att sortera tankarna och få lite motion.

Trots allt negativt så lyser en positiv tjej igenom i texten och en modig en också. Jag tänker följa din viktresa.

Kram Marie-Emilly

jeannette

6 mars 2012 22:30

Hej
Vilken fin blogg. Och klart jag vill följa dig med din blogg. Jag har aldrig haft massa kilo att gå ner, bara 2-3 kg ( men det är inte bara någon måste klistrat fast dem ). Det har varit träningen som är mitt stora problem, för innerst inne tycker jag det är så jäkla tråkigt :( men jag tränar och kämpar på. Jag önskade jag kunde hjälpa dig, men jag tror man måste ändra lite livstil för att göra en stor förändring på många kilo. Du har ju inte heller haft en rolig uppväxt det sätter ju också sina spår. Hoppas nu allt är bra med alla prover och så. Sen får vi väl peppa dig så gott vi kan. Massor av Kramar från mig

Isabella

7 mars 2012 08:31

Hej Marina.
Tack för att du vill följas åt.:)
Blir riktigt rörd av det du skriver! Vilket förflutet...... Jag vet också hur det är att vara mobbad!!:( Alltid blivit mobbad för min övervikt, min bakgrund, glasögon osv. Även misshandlad.

Beklagar det som hänt dig, verkligen!!

Jag har själv även erfarenheter av prover på sköldkörteln, väntan på svaren e f*n inte roligt!:(

Jag pratar gärna mer med dig.:)

Du kan även nå mig på min mail; bellie_@live.com

Kramar!