Först vill jag tacka alla trevliga människor som har valt att kommentera mitt inlägg samt stötta mig.

Det värmer ska ni veta :-)

Vi börjar väl med gårdagen då det inte blev något skrivet då.

Jag blir väl bättre med tiden kanske. Svårt kanske att få ihop nåt varje dag. Men vi får väl se.

Natten mot igår sov jag jättedåligt (som vanligt). Ögonen sved och värkte så det var lite jobbigt att köra

de 5 milen till jobbet:-(. Sen hade jag en fruktansvärd huvudvärk (som vanligt) som inte ville släppa överhuvudtaget.

Det var tur att det var en väldigt lugn dag på arbetet.

När jag kom hem så hade jag fått brev från Landstinget där det stod att jag skall på bukröntgen den 30/3 kl 09.00

Så det gick ju ganska snabbt tycker jag. Det kan ju vara skönt det.:-)

Nu väntar vi bara på resten :-/

Sen väntade jag ett samtal från min syster som sms:ade kvällen innan att hon skulle ringa. Hon mådde inte så bra.

Kan ju vara hennes sjukdom som spökar. Hon har nämligen MS som vår mamma hade. Vad är oddsen på det?

Enligt läkarna så är det inte ärftligt. Hm...........

Hon ringde aldrig. Hon kanske ringer ikväll annars lär jag nog ringa henne.

Hur har dagen idag varit då?

Jo, när jag vaknade i morse så var ganska pigg. Hade fått sova några timmar i allafall. Skönt.

Arbetsdagen var VÄLDIGT lugn. Så jag passade på att fixa de nya blommorna för denna vecka. Vi har nämligen levande blommor på alla restaurangborden. Det kommer ny leverans varje vecka, så då ska de fixas.

Det är ganska skönt att stå där ibland. Att få göra lite annat...

Tänkte dra igång en storstädning på nåt rum men det kom annat emellan.

Det blev ett möte med chefen istället. Där diskuterade vi min nuvarande situation bla.

Hur mycket  man orkar jobba och så. Men det är ju bara skönt att ha nåt annat att tänka på....

Sen att man har feber typ varannan dag är ju en annan sak.

Vi diskuterade även stress på arbetet där vi kom fram till en massa bra saker.

Så nu känns den biten mycket bättre. ;-)

Ingen ny remiss låg i brevlådan men det kommer väl.

Vore skönt att få allt avklarat.

Funderar på att sätta mig ner och brodera lite.

Det är min stora passion förstår ni. Älskar att broder tavlor som är lite krävande. 

Kan lägga in bilder längre fram på tavlor jag har broderat.

Annars är det ju dragracing som gäller. Säsongen drar ju snart igårng. ;-).

Snacka om helt två olika saker eller? haha

Idag har det kommit ca 10 cm blötsnö;-(

Men det försvinner väl till helgen då det skall bli varm och soligt;-)

Är ledig i helgen så det är perfekt. Ska försöka ta mig ut och promenera då var det tänkt.

Ha en härlig torsdagseftermiddag!

Kramiz Marina  

Jaha, då är jag tillbaka igen.

Provade ju att blogga för någon månad sen men det gick ju inte så bra.

Jag tänkte att jag testar igen. ;-)

Min blogg kommer ju att bestå ganska mycket om tankar och känslor om livet m.m

Jag har ju en stor övervikt att tampas med. Det är inte "bara att gå ner" som så många i m in omgivning

påstsår. Det ligger ju så otroligt mycket känslor bakom denna fasad som jag tror att ingen kan förstå.

Jag har nog inte pratat med så många om detta....

Därför kan det nog vara skönt att kunna skriva av mig i denna blogg.

Tänkte att det räcker ju med att skriva vanlig dagbok, men efter mycket funderingar så är detta nog så mycket bättre då det kanske finns några vänliga själar där ute som kanske vill peppa mig med några kommentarer på min viktresa...

Vill börja med att berätta om mitt liv lite snabbt.

Jag växte upp i en vanlig förort i Dalarna. Överviktigt har jag varit i hela mitt liv.

När jag var 3 år så fick min mamma dignos MS. På den tiden så fanns det inte så jättemycket läkare kunde göra förutom att ge en massa olika medicin. Sjukdomen slog till hårt på min kära mamma och hon blev förlamad från brösten och neråt.

Hon bodde 2 veckor på sjukhus och 2 veckor hemma varje månad. Pappa varoch hälsade på henne varje dag. Som tur var hade jag en halvsyster som var 3 år äldre än mig som blev som min "mamma" när jag växte upp.

Men hur som helst så hela min skoltid så blev jag mobbad varje dag angående min vikt.

Fast barn kan ju vara väldigt elaka så de nöjde sig inte med att bara kommentera min vikt utan även att min mor satt i rullstol och att min pappa var ju som min morfar. (pappa var gammal när de fick mig,62 år)

Allt detta tog väldigt hårt på mig.......

Den dagen när jag gick ut 9;an var den lyckligaste dagen i mitt liv. Det var som en stor sten släppte från min mage.

Många gånger har det varit svårt i mitt vuxna liv att veta hur jag ska bete mig eller hur jag ska vara i vissa situationer då jag inte hade en mamma som har uppfostrat mig. Pappa fanns ju alltid där men ändå var han inte där om ni förstår hur jag menar. ;-p

(mamma gick bort -97, 50 år gammal till följd av  sjukdommen, pappa gick bort -02, 89 år).

Jag träffade min man Benny när jag var 17 år. Allt gick fort när vi träffades....

3 veckor efter att vi hade träffats så förlovade vi oss, efter 6 månader gifte vi oss. Några dagar från våran 1 års dag då vi hade träffats så fick vi våran dotter Mia.;-)

Det är snart 20 år sedan........

Hur som helst så kämpar jag med min vikt som är ca 50 kilo för mycket. Jag vet att jag måste göra något åt detta om jag vill bli gammal och grå ;-p

Men jag har varit sjuk till och från ett tag nu. Har feber var och varannan dag. Kramper i magen osv.

Så jag beställde en tid hos läkaren och blev först sjukskriven i 2 veckor pga stress på jobbet. Hon funderar även på om jag har fått IBS...

Sen väntar på remiss till mammografin då det finns en knöl som läkaren var osäker på.

En ytterliggare remiss väntas till hudmottagningen då jag har en leverfläck som är ojämn i färg och from.

Idag har jag varit och tagit prover för sköldkörteln och bukspottskörteln...

Nu känner jag mig bara väldigt nervös för allting. Nu är det inte bara denna jävla övervikt att fundera på.

Oj, så långt och tråkigt det blev. Ursäkta att det bara blev en massa klagomål och "tycka synd om mig själv inlägg".

Det blir nog bättre nästa gång hoppas jag.

Ha en underbar dag därute ;-)

Kramiz Marina